ekologisk hållbarhet - en väldigt gammal filosofi?
Idén om ekologi växte igentligen fram redan under 1700-talet och formulerades fram från ”tron på en allvis och välvillig skapare, som inrättat en balanserad, harmonisk och för människan gagnelig naturens ekonomi” Detta kom att utvecklas i olika riktningar och blev med tiden det vi kallar en ideologi, och i det här faller ekologism. Det hela innebär igentligen naturen i balans inklusiva alla dess levande varelser. Med det ekologiska uttrycken följde det på med miljö som politik dvs miljöpolitik och ord som miljöfundamentalism kom till.
I stora drag, som miljöbalken skriver i sammanfattningen av miljömålen, är att ekologisk hållbarhet innebär att vi i vår produktion och konsumtion och transportsektorn, lägger mycket vikt på naturen och den biologiska mångfalden, dess estetiska värde, ur ett generationsperspektiv. Detta är konkreta riktlinjer som alla kan förstå, men ändå bara en liten del av vad ekologisk hållbar utveckling är, och hur den växt fram. För att undersöka detta börjar jag med ordet natur och dess innebörd.Ordet natur har flera betydelser, men i detta avseende, den miljö som omger människan; växter, djur, landformer, skog och mark. Människan har genom tiderna uppfattat och hanterat naturen på olika sätt, först som orörd natur och vildmarks natur, som emellertid blev jordbruksnatur i samband med människans odlingskultur, och då på bekostnad av den orörda naturen. Historiskt sätt har det funnits två uttryck som förklarade synen på naturen. Miljödetermism, där naturen bestämmer samhällets utformning och människans handlande. Dock blev detta uttryck kritiserat för sin enkelhet och kompletterades sedan med miljöpossibisilism, där naturen inte bestämmer enkelt sätt människans handlande, men förser henne med ett antal möjligheter och begränsningar. Människan skapar själv sitt liv, men inom givna ramar som naturen tillhandahåller. Det senare begreppet känns som en tidigare spegling av det vi idag kallar för ekologisk hållbarhet. Naturen och dess varelser tas i hänsyn, både vad gäller människa, djur och växtliv. Människan lever på naturens resurser, men med en öppenhet och med de givna ramarna som ekologins vetenskap ger. Nu har vi istället för endast se naturens givna ramar, satt upp ramdirektiv och regler för hur hushållning av naturens resurser och enkla ting som sophantering, miljövänliga produkter ska se ut. Detta vill säga miljöpolitik och dess integration i vardagen och hushållen.
