freshtoughts

som jag väljer att visa här...

http://indiska.com/system/content/html.asp?e=inspiration&p=lookbook

Denna ljuva vintertid...som för en gångs skull faktiskt känns rätt ljuv. Jag har för första gången bakat julgodis, biscotti, saffranskatter och byggt en pepparkakshus som blev det vinnande i en pepparkakshustävling som några anordnad på programmet. Nu har jag harklat i mig en två glas vin, och snart kommer seb hem med en öl till mig. Imorgon rymmer vi härifrån. Rummen är packade, allt står i kartonger. Jag är redo att dra och glömma vad denna stad heter för en månad, så underbart. Tänk om man möjligtvis alltid kunde känna sig som man känner sig nu; Rastlös, sprudlande, tam av vinet som runnit ner i min strupe och med en behaglig känsla av frihet. Sedan att allt här luktar julbak gör inte saken sämre...

Uppdatering vadå? Nej jag är väl ingen bloggmänniska helt enkelt, inte som resten av bloggvärlden som uppdaterar tre gånger i sekunden via mobilen och så vidare. Jag berättar inte hur min dag har varit eller vilka människor jag mött på sistone, om den senaste fikan var trevlig eller vilken bulle jag tog till kaffet. Jag skriver heller inget värt att föra protokoll på eller något som nyhetsmedia kan snappa upp. Jag följer inte bloggawards eller läser blondinbellas blogg om vilka snygga kläder hon haft på sig på sistone eller hur stor procentandel av bloggvärlden som leder just nu. Ärligt talat bryr jag mig inte, inte heller tycker jag det är intressant att läsa om sådant.

Men för att bryta mitt egna vis ett tag, vill jag uppmärksamma en skön promenad runt strömmen med lite fotografier...





Förövrigt så har jag fått en idé. Eftersom att mitt liv för det mesta består av pluggerier, sömnlösa nätter och kanske lite matlagning då och då vill jag liva upp det en aning. Därför ska jag försöka starta upp ett litet eget här på denna otroligt uppdaterade blogg ;) Målet är att sälja T-shirst med egen design, självklart tryckt på tröjor i ekologiskt bomull. Designerna kommer upp först, vis intresse blir det tryck, sedan är det bara att sätta igång. Fråga mig inte hur detta ska gå till, det har jag inte kommit till riktigt ännu. En idé är alltid en idé i varje fall...

Så var börjar man, för att förklara hur tiden ser ut. Susande förbi som en surrande bi påväg att släpa sig till tungjobbet tar jag mig till det jag bör göra, möjligtvis en lite halvt kliande, illamånde morgonmagvärk och yrt huvud. Jag gör mina uppgifter, vräker ur mig lite glada och fnittriga saker för min egen och andras morgons skull, muntra upp vardagen. Men förövrigt så är det jobbigt. Ja jag sa det, jobbigt. Det är av ren envishet jag tar mig dit för att göra det jobbet jag är tillsagd att göra, samtidigt som när mobilen surrar på ljudlös, och ett halvt igenkänligt nummer visas på displayen. Det är extraknäcket, ja dit jag inte gått sen minst en månad tillbaka, min uppdragsgivare som får för sig den senaste moderna jävligheten att ringa samma dag eller dagen innan och fråga om jag kan jobba. Nej du, inte jag heller, jag har ett så otroligt mycket viktigare liv ska du veta! Säkert säger jag innerst inne, som om jag har något bättre för mig än att faktisk tjäna pengar, vilket är det främsta av nödvändighet just nu. Men det kallas lathet goda vänner, den som sakta lagts över hela min karaktär och tar an form i alla lägen. Fy fan.

Självklart kunde livet vara fruktansvärt mer intressant än vad det må vara just nu, och andra sidan är det intressantare än vad det varit och bör därmed bara bli intressantare. Jag är så väldigt positiv idag, eller så håller jag bara huvudet högt i hopp om att ingen märker sarkasmen som väller över hela min attityd för tillfället. Är det inte riktigt härligt?

Risksamhället, skriver Ulrich Beck om, och kort sammanfattat handlar det om att vi idag lever i ett samhälle som inte är en modernitet, utan ett postmodern eller rättare sagt submodernt samhälle uppbyggt på de risker moderniseringen innebär. Låter torrt och inte alls för upphetsande, kan tyckas, men ledde dock mig till ett antal livade tankar, som tex det här; Vissa menar på att det är meningen att miljön ska ta plats som politisk fråga och att "grön utveckling" som Carl Bildt stolt förklarade det, ska var en nyckel till en miljövänligare värld. Självklart, jag går inte emot konceptet, men istället för att miljön styr markaden, konsumtion, produktion - så har den endast skapat nya möjligheter som begrepp, att producera mera, tvinga konsumenter att konsumera ännu mer varor och tjänster, och själva ordet "miljövänlig" har blivit en högre standard som gärna ses som något hippt och trendigt. Var tog det gamla hederliga viset vägen - där vi måste avstanna en viss produktionskedja, sluta handla så otroligt mycket prylar, och snåla med energin? Nu är du helt plötslig miljövänlig ju fler hippa prylar du har där hemma som är environmental-friendly-technology etc. och om du dessutom endast köper ekologisk bomull, ännu bättre. Självklart är det mycket bättre att välja det miljövänliga framför det icke-miljövänliga alternativet, men vad vore det om vi nyttjar det som redan producerats? Och så har det också att göra med klass - som vi diskutterade friskt på en annan föreläsning; Begrepp som Ecochic och magasin som Ecoqueen samt hemsidor som till exempel gemenskapgrön är bara några av de fåtal saker som endast någon procent av befolkningen faktiskt kan ta del av för att det är svindyrt rent ut sagt. Ledsen att säga det, men jag tycker vissa delar av den där gröna politiken hamnat något snett och borde rättas till litegranna.

Jag hatar dem! Äckliga skitungar som varken lärt sig prata normalt eller bete sig mot andra människor, inte ens äldre än dem själva. Det finns ingen respekt alls, inget hopp om det heller, småglin som försöker vara tuffa inför sin vänner, som praktiskt taget inte ens är några vänner, eftersom att de säkert skulle vända på klacken så fort något inte passade. Vad är det med dessa människor? Fick de inte tillräckligt med uppmärksamhet när de var små eller har deras föräldrar daddat med dem så förskräckligt att de tror att de äger världen?

Jag var, som vanligt stolt, efter ett löppass runt vattnet. Strosade hemåt med ett smått leende på läpparna efter att ha lyckats springa varvet under 15 minuter. Skitbra! tänkte jag...Men då så som när, händer det självklart, att man då och då råkar komma i närheten av dessa små naziåringar, inte värda skiten under sina egna skor, och får för sig, mitt i sitt eget samtal, att störa en helt okänd människa på hennes väg hemåt. Och det duger dock inte bara med att skrika något fult för att verka cool, nej, vi kastar sten på henne, och skriker "Ursäkta...eh...att jag träffa en ko...!" Vad fan, jag menar, vad fan är det egentligen som händer? Förövrigt vet jag att jag varken ser ut som en ko eller borde ta åt mig av deras äckligheter, men dock så gör jag det, ja, för jag är ju bara en människa.

Nej, jag tror minsann att deras pappa sket ut dem genom röven, för de är absolut inget annat än skitungar, och det finns redan så många barn i den här världen, så de är totalt överflödiga om ni frågar mig...

Vad är det till för igentligen, moralen? Vad är moral, ur det samhälle vi tittar på just nu? Är det att sitta fint och tilltala folk fint med efternamnet, eller är det att kunna föra talan för alla människor, inte ha några fördomar? Skiljer vi igentligen på vad som bara är vanlig svensk jantelag samt vett och etikett med moraliska frågor ur politiken såsom hudfärg, folkgrupp, att döma. Jag känner personligen att vi idag lever kluvet och mer eller mindre i en konservativ värld, samma gamla frågor tas upp, omformuleras, utarbetas, blir till komcept och till sist svenska lagar, yttranden, förslag och åtgärder. Men vad gör vi igentligen åt denna otroligt komplexa moralfråga? Man ska inte rationalisera, inte döma någon för dens åsikter, men samtidigt inte ha åsikter om igentligen...ingenting. Moralen borde omformuleras så att även isådanafall, ekologin, som ideologi får ta plats. Sortera skräpet, handla miljövänligt, spara på energin, det är ett sådant moralkoncept jag vill se i det moderna samhället vi lever i idag; Inte någon moralpolis från 40-talet som pekar på att vi inte får säga dittan och dattan för det är tabu eller att någon kan ta illa upp av snacket. Vi lever för fan inte på 1800talet, och vi lever inte i en värld där halva världen är förtryckt, vi måste kunna få yttra oss, dra grova skämt, föra talan om vad vi står för, men med glimten i ögat. Vad är igentligen moraliskt rätt för samhället, vilka ska få stå på tur att ta del av smaskigheterna? Integration is the shit, av allt, människor, åsikter, religioner, nya vardagen, nya livstilar. Låt de enkla sakerna få ta plats som moralfrågor istället och lämna det gamla gnatet bakom er, usla konservatism!

Igår var min födelsedag, och jag firade mig själv genom att bjuda in lite vänner samt min finfina lillasyster på hemmagjorda piroger och lite gott rött.


Härliga presenter, såsom choklad, te, rött, presentkort på Indiska, Cashbiografi och sist men inte minst, från pojkvännen, ett kit för ukrainsk äggmålning...Lägg märke till fairtrade och den ekologiska märkningen på produkterna..!

Idén om ekologi växte igentligen fram redan under 1700-talet  och formulerades fram från ”tron på en allvis och välvillig skapare, som inrättat en balanserad, harmonisk och för människan gagnelig naturens ekonomi” Detta kom att utvecklas i olika riktningar och blev med tiden det vi kallar en ideologi, och i det här faller ekologism. Det hela innebär igentligen naturen i balans inklusiva alla dess levande varelser. Med det ekologiska uttrycken följde det på med miljö som politik dvs miljöpolitik och ord som miljöfundamentalism kom till.

I stora drag, som miljöbalken skriver i sammanfattningen av miljömålen, är att ekologisk hållbarhet innebär att vi i vår produktion och konsumtion och transportsektorn, lägger mycket vikt på naturen och den biologiska  mångfalden, dess estetiska värde, ur ett generationsperspektiv. Detta är konkreta riktlinjer som alla kan förstå, men ändå bara en liten del av vad ekologisk hållbar utveckling är, och hur den växt fram. För att undersöka detta börjar jag med ordet natur och dess innebörd.Ordet natur har flera betydelser, men i detta avseende, den miljö som omger människan; växter, djur, landformer, skog och mark. Människan har genom tiderna uppfattat och hanterat naturen på olika sätt, först som orörd natur och vildmarks natur, som emellertid blev jordbruksnatur i samband med människans odlingskultur, och då på bekostnad av den orörda naturen. Historiskt sätt har det funnits två uttryck som förklarade synen på naturen. Miljödetermism, där naturen bestämmer samhällets utformning och människans handlande. Dock blev detta uttryck kritiserat för sin enkelhet och kompletterades sedan med miljöpossibisilism, där naturen inte bestämmer enkelt sätt människans handlande, men förser henne med ett antal möjligheter och begränsningar. Människan skapar själv sitt liv, men inom givna ramar som naturen tillhandahåller. Det senare begreppet känns som en tidigare spegling av det vi idag kallar för ekologisk hållbarhet. Naturen och dess varelser tas i hänsyn, både vad gäller människa, djur och växtliv. Människan lever på naturens resurser, men med en öppenhet och med de givna ramarna som ekologins vetenskap ger.   Nu har vi istället för endast se naturens givna ramar, satt upp ramdirektiv och regler för hur hushållning av naturens resurser och enkla ting som sophantering, miljövänliga produkter ska se ut. Detta vill säga miljöpolitik och dess integration i vardagen och hushållen.

 

Hur mycket ska en person orka för att bli något, komma någonstanns? Vem avgör för vad som är mer än nog eller för lite för att förtjäna sin plats?

Just nu läser jag totalt 90 högskolepoäng på ett år, vilket innebär min ordinarie utbildning som ligger på 60 poäng och en större kurs på sidan om, 30 poäng, engelska på högskolenivå. Kvällkurser står det...? Nej, det borde kallas för kvällsträffar med nattstudier därtill. I och för sig tror jag inte det tas i hänsyn att personer läser andra studier på sidan om heller, utan antar att det är arbetande eller arbetslösa som går dit, och möjligtvis har annan lästid över. Men, detta ä ju valt av eget bevåg och ingen annan bestämmer, så käka upp det med råge får jag göra. Ingenting blir heller inte bättre av feberyra och värk i kroppen, som också vägrar släppa trots otaliga mängder knark i tablettform, frukt och grönsaker och mycket mer...

Hinner varken ta kontakt med studievägledare eller söka stipendier just för tillfället, inte förrän sjukdomen lagt sig. Jag som borde jobba extra också...!

"Borde" - ett fint, svenskt, moraliskt ord som bör raderas från svenska akademins ordlista och bytas ut om "försökså gottdukanistället"

Jag avslutar med detta inte allt för dumma orspråk; Cutta cavat lapidem, non vi seds aepe cadento.

Samtal mellan mig, min mor och mormor

Min mamma: Den här tunikan är för liten, eller så har jag för brett arsle...
Jag: Det är som att säga att glaset är halvfullt vs halvtomt...?
Mamma: Ja men då är det väl halvtomt då.
Jag: Eller så går du och byter tunikan och skyller på att storleken är fel för din kropp.
Mormor: Ja det är synd om oss, eller er, alla har ärvt det stora arslet.
Jag: Klaga gärna på dig själv men min röv är grymt fin!
Mamma och mormor: mutter mutter....

En god vän och jag tog en fika nere vid strömmen. Satte oss i en bungalow och drömde oss bort sådär lite grann. Plötsligt kom vi in på det välomtalade ämnet bröllop, efter att ha snackat om otaliga idioter som inte förtjänar att vara någons pojkvän om än någons vän. I varje fall - Han frågade mig om jag mot all förmodan hade någon drömbild av hur mitt bröllop skulle se ut, ifall det skulle ske någon gång i min främmande framtid. Jag svarade självklart att nej det var inget som var på tavlan för mig, men en liten bild hade jag väl. Och så kom det sig, att jag satt där och tjatade i en kvart om allt från hur klänningen skulle se ut, vilken frisyr jag skulle bära till vilka jag skulle bjuda. Så visst hade jag en dröm,...möjligtvis är den förträngd av rädslan för att bli allt för fast i just den "drömbild" som så många har. Och dessutom, om man nu träffat sin drömprins, varför skulle ett bröllop hit eller dit spela roll. Så försöker ivarjefall jag tänka, men att om det väl mot alla odds skulle ske, nog finns det idéer så det räcker och blir över. Och jag som alltid trott att jag hatade romantik, tji fick jag.

(Bilden är min egen och skyddad av upphovsrättslagen)


Sex är en enda stor klychsa; En dubbelmoral som infiltrerar varenda vrå i samhällets inre. Du ska inte ha sex för tidigt, skydda dig! Sex ger aids, sex är helt naturligt, sex är våldtäkt. Ha inte sex innan bröllopet! Sex ger bättre hälsa. Bästa ställningen till bästa orgasmen. Jag kan fortsätta. Vad ska vi tycka? Är det magiskt, eller bara äckligt? Var går gränsen till snusk, var är det inte längre "att älska". Jag älskar sex, sex ger avslappning, tar bort tiden och vardagen en stund - bäst av allt är att ha det med personen som man så innerligt älskar. Vissa har förkärlek för lite kinky och andra gör inget annat en gamla hederliga missionären. Oavsett så är det precis lika vanligt som att äta och skita. Om jag får en dotter eller son - vad ska man säga? "Sex är underbart - men vänta tills du är stor nog, typ 45 när jag inte längre behöver oroa mig för vem du har sex med, ha bara sex med den det verkligen känns rätt med, skydda dig, dubbla kondomer, p-piller och en elpistol i trosorna, möjligtvis pepparspray för ofrivilliga handpåläggningar...?"

Vad betyder ordet "kvinnlig" egentligen? Kan inte någon förklara det för mig, för jag förstår ärligt talat inte hur detta kvinnliga ideal ska hinnas med. För det första - Du ska tänka på din hygien, absolut inte lukta svett eller ha skit under naglarna. Tydligen ska naglarna också gärna vara rätt lång, starka och fint vältrimmade hos någon nagelverkstad sådär 3 gånger i månaden (som om man någonsin hade råd med det..?) Hygienen därefter; Det handlar inte bara om att duscha, eller kamma håret en gång om dagen, möjligvis lite deo under armarna - nej, kroppbehåringen ska vara utom räckhåll. Förutom på ögonbryn och huvudet då självklart. Det får inte finnas en gnutta extra behåring på de små områdena som armhåla, bikinilinje, tår, fötter. Fy skam för den kvinna som har det, hon kommer banne mig aldrig träffa en man - eller om hon nu redan har en, säkerligen bli bedragen, och vet hut om hon tycker att det faktiskt är helt okej - och vet hut, den man som faktiskt också tycker det är helt okej. Detta vara endast en liten del av hygienen. Förutom detta har vi håret - det ska vara stort, eller frisyrigt, men är det stort ska det vara vältvättat, jämt!? Och dessutom ska hon lukta gott, kanske en gnutta jasmin eller så. Skimrande hårlotion är också ett plus. För att inte glömma silikondropparna i topparna! Nu finns det också sådär underbart långt löshår för den som inte råkar ha riktigt riktigt lika kvinnligt hår som alla andra. Hur är det med beteendet då, får man vara hur som helst - eller måste man vara glam och ståhej, fina leendet, absolut ingen snus under läppen, inte allt för grova kommentarer - och på allt det ska man ju självklart kunna umgås och vara jättemunter mot alla killar man träffar - för man måste kunna tänka som en kille dock, annars lyckas hon inte här livet. En kvinna ska ha kropp, utseende, gilla fräcka otten-kvällar där åttio procent spyr eller gråter efter 2 timmar, dessutom ha en karriär - du vet sådan där som bara män hade förr, men feministerna rules, ni vet, och har därför kört kvinnan ändå upp till toppen, samma villkor, samma ölmage...? Va inte?! Inte som storhöken på Stockholmskontorer - ni vet Ingvar 57, får allt han vill ha, alla lyssnar, ingen dömmer honom efter hans 20 extra kilo som tydligen endast fyllt ut skortans främre del. Nej tjejen, du ska hålla dig vacker tills du dör. Och skulle du inte klar av de tre ungarna, de sju spinningpassen i veckan, handla maten, besikta bilen, hålla konferens för 200 personer i veckan, utbilda 14 nya arbetstagare i månaden, betala räkningar, rensa poolen, inreda hemmet, köpa ny mascara, hinna med sminket på morgonen innan lille Alva spyr upp vällingen, komma i de tajta jeansen årgång -99, dricka goda drinkar med väninnorna kl.23 på en Torsdag för att gå vidare till Palace för att sedan nästa dag jobba över, ha sex med din man/kvinna minst tre gånger i veckan, gå till frisören en gång i månaden, göra maniikyr hos faster Polly 3 gånger i månaden och styra upp familjemiddagar på Söndagskvällar - Ja då kan du kanske lika gärna gå och gräva ner dig i en djup grop någonstanns på gården här bakom.

Förövrigt så luktar jag svett, har skit under naglarna, såriga händer och armar, illaluktande fötter fem dagar i veckan och bor på 17 kvadrat, och har inte hängt på palace på ett år. bara så du vet...