för-att-jag-tycker-det-inte-är-okej

Risksamhället, skriver Ulrich Beck om, och kort sammanfattat handlar det om att vi idag lever i ett samhälle som inte är en modernitet, utan ett postmodern eller rättare sagt submodernt samhälle uppbyggt på de risker moderniseringen innebär. Låter torrt och inte alls för upphetsande, kan tyckas, men ledde dock mig till ett antal livade tankar, som tex det här; Vissa menar på att det är meningen att miljön ska ta plats som politisk fråga och att "grön utveckling" som Carl Bildt stolt förklarade det, ska var en nyckel till en miljövänligare värld. Självklart, jag går inte emot konceptet, men istället för att miljön styr markaden, konsumtion, produktion - så har den endast skapat nya möjligheter som begrepp, att producera mera, tvinga konsumenter att konsumera ännu mer varor och tjänster, och själva ordet "miljövänlig" har blivit en högre standard som gärna ses som något hippt och trendigt. Var tog det gamla hederliga viset vägen - där vi måste avstanna en viss produktionskedja, sluta handla så otroligt mycket prylar, och snåla med energin? Nu är du helt plötslig miljövänlig ju fler hippa prylar du har där hemma som är environmental-friendly-technology etc. och om du dessutom endast köper ekologisk bomull, ännu bättre. Självklart är det mycket bättre att välja det miljövänliga framför det icke-miljövänliga alternativet, men vad vore det om vi nyttjar det som redan producerats? Och så har det också att göra med klass - som vi diskutterade friskt på en annan föreläsning; Begrepp som Ecochic och magasin som Ecoqueen samt hemsidor som till exempel gemenskapgrön är bara några av de fåtal saker som endast någon procent av befolkningen faktiskt kan ta del av för att det är svindyrt rent ut sagt. Ledsen att säga det, men jag tycker vissa delar av den där gröna politiken hamnat något snett och borde rättas till litegranna.

Genom pappas röv

Jag hatar dem! Äckliga skitungar som varken lärt sig prata normalt eller bete sig mot andra människor, inte ens äldre än dem själva. Det finns ingen respekt alls, inget hopp om det heller, småglin som försöker vara tuffa inför sin vänner, som praktiskt taget inte ens är några vänner, eftersom att de säkert skulle vända på klacken så fort något inte passade. Vad är det med dessa människor? Fick de inte tillräckligt med uppmärksamhet när de var små eller har deras föräldrar daddat med dem så förskräckligt att de tror att de äger världen?

Jag var, som vanligt stolt, efter ett löppass runt vattnet. Strosade hemåt med ett smått leende på läpparna efter att ha lyckats springa varvet under 15 minuter. Skitbra! tänkte jag...Men då så som när, händer det självklart, att man då och då råkar komma i närheten av dessa små naziåringar, inte värda skiten under sina egna skor, och får för sig, mitt i sitt eget samtal, att störa en helt okänd människa på hennes väg hemåt. Och det duger dock inte bara med att skrika något fult för att verka cool, nej, vi kastar sten på henne, och skriker "Ursäkta...eh...att jag träffa en ko...!" Vad fan, jag menar, vad fan är det egentligen som händer? Förövrigt vet jag att jag varken ser ut som en ko eller borde ta åt mig av deras äckligheter, men dock så gör jag det, ja, för jag är ju bara en människa.

Nej, jag tror minsann att deras pappa sket ut dem genom röven, för de är absolut inget annat än skitungar, och det finns redan så många barn i den här världen, så de är totalt överflödiga om ni frågar mig...

nobody knows

Vad är det till för igentligen, moralen? Vad är moral, ur det samhälle vi tittar på just nu? Är det att sitta fint och tilltala folk fint med efternamnet, eller är det att kunna föra talan för alla människor, inte ha några fördomar? Skiljer vi igentligen på vad som bara är vanlig svensk jantelag samt vett och etikett med moraliska frågor ur politiken såsom hudfärg, folkgrupp, att döma. Jag känner personligen att vi idag lever kluvet och mer eller mindre i en konservativ värld, samma gamla frågor tas upp, omformuleras, utarbetas, blir till komcept och till sist svenska lagar, yttranden, förslag och åtgärder. Men vad gör vi igentligen åt denna otroligt komplexa moralfråga? Man ska inte rationalisera, inte döma någon för dens åsikter, men samtidigt inte ha åsikter om igentligen...ingenting. Moralen borde omformuleras så att även isådanafall, ekologin, som ideologi får ta plats. Sortera skräpet, handla miljövänligt, spara på energin, det är ett sådant moralkoncept jag vill se i det moderna samhället vi lever i idag; Inte någon moralpolis från 40-talet som pekar på att vi inte får säga dittan och dattan för det är tabu eller att någon kan ta illa upp av snacket. Vi lever för fan inte på 1800talet, och vi lever inte i en värld där halva världen är förtryckt, vi måste kunna få yttra oss, dra grova skämt, föra talan om vad vi står för, men med glimten i ögat. Vad är igentligen moraliskt rätt för samhället, vilka ska få stå på tur att ta del av smaskigheterna? Integration is the shit, av allt, människor, åsikter, religioner, nya vardagen, nya livstilar. Låt de enkla sakerna få ta plats som moralfrågor istället och lämna det gamla gnatet bakom er, usla konservatism!

Jag har fina vänner.

Igår var min födelsedag, och jag firade mig själv genom att bjuda in lite vänner samt min finfina lillasyster på hemmagjorda piroger och lite gott rött.


Härliga presenter, såsom choklad, te, rött, presentkort på Indiska, Cashbiografi och sist men inte minst, från pojkvännen, ett kit för ukrainsk äggmålning...Lägg märke till fairtrade och den ekologiska märkningen på produkterna..!

ekologisk hållbarhet - en väldigt gammal filosofi?

Idén om ekologi växte igentligen fram redan under 1700-talet  och formulerades fram från ”tron på en allvis och välvillig skapare, som inrättat en balanserad, harmonisk och för människan gagnelig naturens ekonomi” Detta kom att utvecklas i olika riktningar och blev med tiden det vi kallar en ideologi, och i det här faller ekologism. Det hela innebär igentligen naturen i balans inklusiva alla dess levande varelser. Med det ekologiska uttrycken följde det på med miljö som politik dvs miljöpolitik och ord som miljöfundamentalism kom till.

I stora drag, som miljöbalken skriver i sammanfattningen av miljömålen, är att ekologisk hållbarhet innebär att vi i vår produktion och konsumtion och transportsektorn, lägger mycket vikt på naturen och den biologiska  mångfalden, dess estetiska värde, ur ett generationsperspektiv. Detta är konkreta riktlinjer som alla kan förstå, men ändå bara en liten del av vad ekologisk hållbar utveckling är, och hur den växt fram. För att undersöka detta börjar jag med ordet natur och dess innebörd.Ordet natur har flera betydelser, men i detta avseende, den miljö som omger människan; växter, djur, landformer, skog och mark. Människan har genom tiderna uppfattat och hanterat naturen på olika sätt, först som orörd natur och vildmarks natur, som emellertid blev jordbruksnatur i samband med människans odlingskultur, och då på bekostnad av den orörda naturen. Historiskt sätt har det funnits två uttryck som förklarade synen på naturen. Miljödetermism, där naturen bestämmer samhällets utformning och människans handlande. Dock blev detta uttryck kritiserat för sin enkelhet och kompletterades sedan med miljöpossibisilism, där naturen inte bestämmer enkelt sätt människans handlande, men förser henne med ett antal möjligheter och begränsningar. Människan skapar själv sitt liv, men inom givna ramar som naturen tillhandahåller. Det senare begreppet känns som en tidigare spegling av det vi idag kallar för ekologisk hållbarhet. Naturen och dess varelser tas i hänsyn, både vad gäller människa, djur och växtliv. Människan lever på naturens resurser, men med en öppenhet och med de givna ramarna som ekologins vetenskap ger.   Nu har vi istället för endast se naturens givna ramar, satt upp ramdirektiv och regler för hur hushållning av naturens resurser och enkla ting som sophantering, miljövänliga produkter ska se ut. Detta vill säga miljöpolitik och dess integration i vardagen och hushållen.

 


Att vara duktig!

Hur mycket ska en person orka för att bli något, komma någonstanns? Vem avgör för vad som är mer än nog eller för lite för att förtjäna sin plats?

Just nu läser jag totalt 90 högskolepoäng på ett år, vilket innebär min ordinarie utbildning som ligger på 60 poäng och en större kurs på sidan om, 30 poäng, engelska på högskolenivå. Kvällkurser står det...? Nej, det borde kallas för kvällsträffar med nattstudier därtill. I och för sig tror jag inte det tas i hänsyn att personer läser andra studier på sidan om heller, utan antar att det är arbetande eller arbetslösa som går dit, och möjligtvis har annan lästid över. Men, detta ä ju valt av eget bevåg och ingen annan bestämmer, så käka upp det med råge får jag göra. Ingenting blir heller inte bättre av feberyra och värk i kroppen, som också vägrar släppa trots otaliga mängder knark i tablettform, frukt och grönsaker och mycket mer...

Hinner varken ta kontakt med studievägledare eller söka stipendier just för tillfället, inte förrän sjukdomen lagt sig. Jag som borde jobba extra också...!

"Borde" - ett fint, svenskt, moraliskt ord som bör raderas från svenska akademins ordlista och bytas ut om "försökså gottdukanistället"

Jag avslutar med detta inte allt för dumma orspråk; Cutta cavat lapidem, non vi seds aepe cadento.


Konstnärlig miljövetares vardag i småformat






















RSS 2.0